Varför blir man mer straffad???

Det är så det känns... Man måste ha avslaget i ett x antal veckor, man måste ordna med begravning, psalmer, träffa prästen osv... det känns som att såret rivs upp gång på gång. När blir man hel igen???
I torsdags var vi till tatueraren, jag och Tom. Jag gjorde min minnestatuering på armen som var planerad så länge. Enda sen vi visste att jag var gravid. Den 26:e ska vi tillbaka igen. Jag ska fylla i mina tatueringar jag har och beställa ny tid för en Fenixfågel. Den ska jag sätta på höger skuldra.
Man reser sig ur askan när allt kommer omkring... Det tar tid och jag har ångest att kämpa med varje dag...